Min Blog

Zelda är en 16 årig tjej med långt mörkt hår och bruna ögon. Hon bor tillsammans med sin 38 åriga mamma som hon är en kopia utav; med mörkt hår och bruna ögon hon med. Zeldas mamma heter Katrine. Zeldas pappa är 45 år gammal och heter Lars. Han har knappt något hår och blåa ögon.

Zelda är en ganska tillbakadragen tjej, inte asocial, men hon är rädd för att släppa in någon på djupet. Hon har många kompisar varav en är hennes bästa vän. Tom. Tom är lika gammal som Zelda och dem har varit bästa vänner sedan barnsben. Hon och Tom gör allt ihop och hon är så glad över att hon har honom. Tom är verkligen en sann vän.

Här kommer inledningen till min ungdomsroman ”Jakten efter lycka”. Hoppas den väcker intresse till att läsa den!

För 2 år sedan
- Zelda, Zelda! skrek mamma.
Jag vaknade av mammas irriterade röst. I min sömndruckenhet undrade jag varför hon skrek så. Sedan förstod jag. Det var nu hon stack. Hon hade ju sagt det så många gånger när hon och pappa bråkat om något fjantigt. Men jag hade märkt hur hon betett sig denna veckan, liksom varit på sin vakt, som när man är hemma hos någon man inte känner så bra, man är tillbakadragen och svarar oftast bara på tilltal.
- Jag sticker nu! skrek hon.
Sedan hörde jag hur resväskans hjul rullade över golvet och hur hennes argsinta steg fick klackarna på skorna att smattra högt på trägolvet. Jag hörde när hon smällde igen dörren och gick ner för trappstegen i trappen. Jag hörde hur den fallfärdiga lägenhetsporten smällde igen efter henne.

Jag fick en tom känsla i magen. För nu var det på riktigt.
Hon hade verkligen stuckit…

Hejhej!

Jag har nu skrivit en ungdomsroman som heter Jakten efter lycka. Berättelsen handlar om 16 åriga Zelda som lever med en alkholist till pappa och en halvt närvarande mamma. Hon får därmed göra det mesta själv och känner sig för det mesta ensam och hon hamnar i helt fel umgängeskrets. Med tanke på hennes osäkerhet hos sig själv börjar hon röka och dricka, dels för att hennes vänner gör det, men också för att försöka glömma alla sina problem. Detta är en berättelse jag skrivit som jag tror många kan känna igen sig i. Jag lägger snart upp inledningen här på bloggen också.

Ha det så bra sålänge!
/ Jessica.

Jasmine är i sin sommarstuga, där hon hatar att vara eftersom hon är en riktig stadsbrud. Och när hennes mamma ska ha en släktmiddag blev allting bara värre. Jasmine vill knappt gå ut och hälsa. När hon ska gå in på toaletten stöter hon i på Victor. En lång brun kille med blå ögon som Jasmine inte kan sluta titta på.
Hur blir det sen när de umgås hela tiden? När de är i vattnet och de kommer närma varandra? Vad är det Jasmine känner i magen, kan hon börja bli kär? Hur blir det när alla berättar hur de är släktningar?